Den förcolumbianska eran

Med den förcolumbianska eran syftar man på tiden i Nord- och Sydamerika innan den europeiska koloniseringen av kontinenterna. Namnet på eran ger en direkt hänvisning till när den tog slut: vid Christopher Columbus landgång i Nordamerika 1492. Då började en ny tid för den här delen av världen. Från sen stenålder, då människor tog sig till Amerika och började utveckla bofasta levnadsmönster, fram till tiden för Columbus upptäckt av Amerika är vad som betecknas som förcolumbiansk tid. Alternativa termer är bland annat förkoloniala Amerika. Det är enligt vissa kriterier en mer adekvat beteckning eftersom det tydliggör vad för typ av projekt det var som förde européerna till USA; det påminner om den blodiga utgång som Columbus resor resulterade i.

Man tror att människor började bosätta sig i Nord- och Sydamerika för ungefär 15 000-16 000 år sedan. Förmodligen kom de dit från nordöstra Asien under den senaste istiden, då havsnivåerna var lägre och det fanns en landbrygga mellan Asien och Amerika. Det finns arkeologiska bevis för att det fanns människor på olika ställen i Nord- och Sydamerika så tidigt som för 14 000 år sedan. De följde liknande utvecklingsmönster som människor i andra delar av världen. Det har hittats tecken på att det drevs jordbruk i Amerika för någonstans mellan 7 000 och 9 000 år sedan, vilket är ungefär samtidigt som man tror att jordbruk började dyka upp även i andra delar av världen.

Befolkningarna i Amerika före Columbus

Redan innan Columbus nådde en ö i Västindien och möjliggjorde den europeiska koloniseringen av Amerika bodde det på de två kontinenterna mellan 50 och 100 miljoner människor, vilket på den tiden utgjorde ungefär 10-20 % av hela världens befolkning. Det fanns städer, bland annat aztekstäder i Mexiko. Även mayacivilisationen i norra Centralamerika är ett känt exempel på stora och avancerade kulturer pre-Columbus. Denna var en av de civilisationer under historien som har existerat under längst tid. Mayakulturen är en av de tidigaste som behärskade skrift i hieroglyfer. Inkaimperiet i västra Sydamerika var en av de största civilisationerna på hela jorden vid den tiden. Det var ett folk med bland annat komplicerad infrastruktur och avancerade sociala strukturer.

Mississippikulturen

En befolkning som ofta glöms bort när man talar om det förcolumbianska Amerika är mississippibefolkningen. Denna kultur fanns där Mississippi är idag (som är döpt efter dem). I en mississippistad kunde det bo uppemot 40 000 människor, vilket var ett ovanligt stort antal på den tiden. Då fanns det nämligen inte många städer i världen som befolkades av 40 000 människor. Det vara alltså inte bara jägare och samlare som levde som nomader i förcolumbianska Amerika, utan också mängder av människor som bodde i städer med avancerad infrastruktur och högt utvecklade strukturer av olika slag. Många av dessa städer hade en hög koncentration av människor, vilket också motsäger ett vanligt missförstånd, nämligen att det inte bodde särskilt många människor i Amerika på den tiden.

De allra första

Olmekerna är det tidigaste exemplet på ett kulturfolk i Amerika som man känner till har existerat. De levde runt den Mexikanska Golfen runt 2 000 år före vår tidräkning. I området för nuvarande Peru fanns en kultur vid namn chavin. Den allra äldsta civilisationen som man känner till i Amerika, och som enligt vissa forskare är den äldsta över huvud taget, är Caral-folket. Man vet inte om de livnärde sig på jordbruk eller om de var jägare och samlare. Vad man vet är att de levde till stor del på fisk och annat ur havet, vilket man i hög utsträckning fortfarande gör i den här regionen. Det finns dessutom fantastiska kvarlevor av pyramider som de byggde.

Civilisationernas slut

Nord- och Sydamerika var alltså i lika stor eller större utsträckning bebodd som resten av världen under den här tiden och det var inte bara nomadfolk, utan även mängder av bofasta människor som levde här. Skrift, jordbruk och avancerade civilisationer fanns och utvecklades i Amerika under samma tid som dessa fenomen dök upp i andra delar av världen. I och med att européerna kom till dessa regioner dog enorma mängder av dess befolkningar. Från att ha bestått av 50-100 miljoner människor sjönk populationen i Nord- och Sydamerika till sex miljoner människor runt 1650. En kombination av krigsrelaterade massmord och sjukdomar som européerna förde med sig var orsaken till denna massdöd. Många och diversifierade kulturer slogs ut under kort tid.

 

 

Introduktion till USA<< >>Koloniseringen av Amerika

About the author : admin

Leave a Reply

Your email address will not be published.