Den federalistiska eran

Den första presidenten som tillsattes i USA, efter att landet hade enats och blivit självständigt gentemot England, var George Washington. John Adams, statsman och en av författarna till självständighetsförklaringen, utsågs till vicepresident. Innan Washington blev president var han militär och ledde sina trupper till vinst mot engelsmännen i den amerikanska revolutionen. Efter detta hade han återvänt till sitt liv som ordinär medborgare och såg fram emot en lugn pension, vilket alltså inte blev fallet. Han delade ansvaret för den nya regeringen tillsammans med kongressen och 1789, samma år som den franska revolutionen, instiftades tre exekutiva departement: Statsdepartementet, som skulle kontrollera utrikesaffärer; Skattedepartementet, som fick ta hand om statsfinanserna, och Försvarsdepartementet med ansvar för militära angelägenheter.

George Washingtons presidentskap kantades av såväl framgångar som motgångar och kom att sätta normen för senare presidenter som skulle styra landet. Washington var gift med en kvinna vid namn Martha Dandridge Custis men hade inga barn. Han svor presidenteden samma år som franska revolutionen under högtidliga omständigheter men i övrigt levde han enkelt. Det kan ha varit en strategi för att vinna politiskt förtroende, hur som helst ville han ogärna stöta sig med vanligt folk och försökte därför undvika onödig lyx och flåd – åtminstone utåt sett. Han var nämligen enormt rik och hade nio slavar, så även om han försökte tona ned glansen något var det långt ifrån ett liv som gemene man han förde.

Bill of Rights

Sedan länge har det amerikanska folket ogillat regeringar som är för centraliserade. Ända sedan början fanns det ett starkt motstånd mot att ge staten makt som skulle gå för mycket utöver de individuella friheterna. Av denna anledning författades Bill of Rights, rättighetsförklaringen, i vilken tio tillägg till konstitutionen står och vilka handlar om individens rätt gentemot staten. Här fastslås bland annat yttrandefriheten, rätten att bära vapen och religionsfrihet. James Madison var dessa tilläggs författare, som bredvid Självständighetsförklaringen och Konstitutionen är ett av de dokument som lade grunden för nationsbildandet av USA. Instiftandet av revolutionära och frihetliga grundlagar var dock inte hela bilden av skeendet. Det fanns också problem med statsbildningen som man var tvungen att ta itu med.

Whiskeyupproret och Washingtons avgång

Washington kom att sitta två omgångar som president. Ett av de bekymmer som han var tvungen att ta itu med under den här tiden var whiskeyupproret, där jordbrukare protesterade mot en skatt på whiskey som regeringen hade infört. Upproret blev snabbt nedslaget av att presidenten själv, tillsammans med 1 300 man, tog sig till de oroliga områdena och tog hand om problemet. Problemen tog dock inte slut där. Washington lade märke till att folk började identifiera sig med olika politiska partier och landet började splittras. Detta var en av anledningarna till att Washington efter två perioder som president avgick. Han hade under denna tid byggt strukturer som skulle påverka vad vi ser i USA än idag.

Det federalistiska partiet och det demokratisk-republikanska partiet

Huvudsakligen delade folk upp sig i två partier. Det första var det federalistiska partiet, som var för konstitutionen och regeringen Washington. Alexander Hamilton var dess ledare. De tyckte att USA skulle satsa på tillverkningsföretag och att man borde instifta en centralbank. Den typ av verksamhet som förespråkades befann sig främst i de norra staterna och det blev på så vis ett fäste för partiet. Man ville handla med England men inte med Frankrike och var för en stark nationell regering som skulle styras av rika och välutbildade. Å andra sidan fanns det demokratisk-republikanska partiet som företräddes av Thomas Jefferson och stöttade sydstaterna i första hand. Detta parti ville satsa på jordbruk och inte ha någon nationell bank.

Utvecklingen i det federalistiska partiet

Den federalistiska eran har sitt namn från att federalisterna dominerade i politiken och opinionen. Washington var sympatiskt inställd till många av deras idéer men höll sig hela tiden neutral officiellt sett under tiden han var president. Till skillnad från det federalistiska partiet var det demokratisk-republikanska partiet med Frankrike vänligt. Man ville till exempel hjälpa dem med deras revolution. De hade också en mer demokratisk syn på vem de tyckte borde sitta i regeringen. Presidenten efter Washington var en federalist, nämligen John Adams, den före detta vicepresidenten. Ur det demokratisk-republikanska partiet skulle senare dagens demokratiska parti bildas, medan dagens republikanska parti kom att bildas kring frågan om slaverimotstånd på 1800-talet. Lincoln var den förste republikanska presidenten.

 

 

Självständighetsförklaringen<< >>Expansion, industrialisering och slaveri

About the author : admin

Leave a Reply

Your email address will not be published.